Sistlidna vecka tillbringades till del hemma i Norrland. Jag har aldrig upplevt motsvarigheten till Norrland på vårvintern. Kombinationen snö, bärkraftiga isar, kalla nätter och soliga dagar med temperaturer nära noll borgar för underbara dagar att tillbringa på skidor eller skoter. Ut på älven och sedan till någon vik i lä där man gräver sig en snögrop. Tända en eld och halstra lite knackvurst. Dricka en kopp termoskaffe och bara gona i solen.
Oslagbart.
Oslagbart är det också att åka med SAS. De är fanimej otroliga. Vi bokade våra biljetter över Internet, men det fungerade inte att checka in över nätet så vi var tvungen att göra det på flygplatsen. Givetvis gick vi fram till incheckningsdesken och framförde att det ju inte gick att göra det via Internet. Kunde vi möjligen då få lämna in skidorna och hantera proceduren manuellt?
Big mistake.
Mannen vid pulpeten såg lite frågande ut, men var beredd att checka in oss som en serviceåtgärd för att få två småirriterade kunder på bättre humör. Då grep SAShäxan in. Ni vet, östermalmsanorektiker på femti plus. Solariestekt, tyngd av spackel och guldsmycken.
- Vi har minnsann inte haft något fel på Internet. Ni får gå till maskinen och checka in som alla andra. Sedan måste ni komma hit och lämna in bagaget och därefter gå till specialbandet med skidorna. Basta. Ingen ide att argumentera, men båda hennes kollegor såg - och hörde.
Vi checkade in i maskinen och ställde oss i kön för att lämna in väskan och skidorna. Lite småirriterad vägrade frun använda fingret till att checka in. Sedan får vi veta att skidorna kostar 150 kr att polletera. De tar givetvis inte kontanter så jag lämnade fram mitt kort. Kortet fungerade inte men SAShäxan hade eldat upp mig lite så jag gjorde inte någon ansats till att ta fram ett annat kort. Personen vid pulpeten hade ju hört SAShäxan och sett vår reaktion så hon insåg att här är det nog inte smart att fråga efter ett annat kort. Vi fick checka in skidorna gratis. Tjohoo.
SAS gör verkligen allt de kan för att slippa kunder. De tvingar småbarnsföräldrar att checka in sin barnvagn och suger ur dem förti spänn för en plastpåse till vagnen. Som tack får ensamma föräldrar släpa sina ungar till gaten och vackert köa som alla andra. Ingen förtur hos SAS inte. Andra flygbolag låter barnfamiljerna ta med sig vagnen ända fram och lämna den precis innan man kliver på planet. Givetvis får småbarnsföräldrar gå ombord först också. Hos andra än SAS förstås.
SAS aktie handlades till nästan 170 kr förra sommaren. Nu är den nere på strax under 49 kr. Jag är övertygad om att det är en blankningskandidat och kan knappt bärga mig till dess bolaget går i konkurs så att alla jävla östermalmsanorektiker blir arbetslösa och trafiken på SAS flygrutter tas över av bolag som förstår sig på affärsverksamhet.
I Norrland kör man snöskoter. För några år sedan var jag med firman för att se hockey i Mora (Firman sponsrar Mora Hockey. Jag sponsrar Bajen). Mora Hockey bjöd oss på en skotertur. Det var säkert femton år sedan jag senast hade kört skoter och insåg omedelbart vad korkad jag hade varit som inte kört på så länge. Tände på alla cylindrar, så på bussen hem bestämde jag mig för att köpa en skoter och började ringa runt. Några dagar senare hade Malin och Peter sålt mig sin Polaris Indy Sport 340. Den körde jag runt med lite under Norrlandsvistelsen. För fyra tusen får man visserligen inte någon raket, men den fungerar oklanderligt och sjuttio knyck räcker gott när man är två på en enmansskoter. Fyra tusen kan vara rätt lagom om man i genomsnitt kör tre timmar per år. Kul som attan.
Dottern tjatar på mig att jag ska äta bättre, men jag tror inte på sallad. Jag kunde tänka mig att äta lite bättre för 101 kg är ju en del vikt - men vad? Har kollat läkaren Annika Dahlqvists blogg där man rekommenderas att undvika kolhydrater, men då såg jag att man ska undvika korv. Jag älskar korv. Ett liv utan isterband, knackvurst, kabanoss eller jokkmokksfalu är helt enkelt inte ett liv. Pulvermoset kunde jag kanske avstå, men om det även innebär pulverrotmoset då backar jag. De dieter jag känner till (inte så många) innebär alla att man ska avstå något. Jag vill inte avstå. Finns det inte någon diet för motionshatande matälskare?
Frun tillredde en sagolik Boeuf Bourguignon till middag idag. Jag åt mycket, så nu är det väl 102.
/Pappi
måndag 24 mars 2008
onsdag 12 mars 2008
Bryssel, Säkerhet, IKEA, Kongo, Taxifara, Böcker
Bryssel i helgen. Inte helt oväntat blev det en del iaktaggelser att begrunda.
Säkerhet kanske man inte tänker så mycket på. Vad gör t.ex. en säkerhetsvakt vid EU-parlamentet i europas huvudstad? Givetvis är denne noggrant informerad om att han har en betydelsefull uppgift, att skydda demokratin och dess representanter, och tar därför sin uppgift
på allra största allvar. Därför spanar han vaksamt efter misstänkta element som kan tänkas utgöra ett hot mot själva hjärtat i europas demokrati. Eller så sover han.
Jag talade med Slovenen om säkerhet för några veckor sedan. Han fick mig att inse det absolut löjliga med det där med säkerhetskontrollen innan man får åka med flyget. Inga vassa föremål och max en deciliter vätska i handbagaget t.ex. Men hur lätt är det inte för en galen extremist som också är lite innovativ? Något slags sprängmedel i det bagage som polleteras, en blåtandsmottagare kopplad till detonatorn och så, tio tusen meter upp, på med nallen och - poff.
Jag lurar på om inte många av de säkerhetspådrag som våra makthavare drar igång är spel för gallerierna. Inte fan behöver de köra i vansinnesfart genom stan med eskortpoliser, blåljus och sirener. De skulle kunna lösa transportproblemet mycket smidigare, men då finge de ju inte den maktfullkomliga njutningen i att åka i hundra knyck i stan och skrämma sans och vett ur varenda djävel.
Likt en melodiradioövergång från förra stycket kan jag meddela att jag åt middag med en f.d. säkerhetsofficer i det belgiska försvaret, men som f.d. säkerhetsofficer talar man inte mycket säkerhet. Han och hans svensktalande hustru bor sedan länge i Bryssel så konversationen blev istället lite av ett erfarenhetsutbyte om IKEA. Jag har varit i krig med IKEA. Efter många års krigande vann jag oväntat varför jag numer inte hetsar upp mig över dem.
F.d säkerhetsofficeren däremot, han har varit tvungen att kontakta advokat för att få det franska IKEA att vakna till liv. De beställde all inredning till sitt sommarhus, talade om hur viktigt det var att leveransen skulle komma i tid. Vad tror ni hände? Ungefär åtta hundra delleveranser och felleveranser. Efter varje korrigering av någon felleverans så tog IKEA dessutom tillbaka fel prylar, d v s sådana som det inte var något fel på. Eftersom de bor i Bryssel så har de förstås varit tvungen att anlita folk för 25 euro varje gång IKEA har kommit.
På söndagen träffade vi Dokumentärfilmaren, som hade tillbringat en vecka med likasinnade i Bryssel. Han sprudlade av glädje och entusisasm, både för att han skulle få komma hem till hustru och barn samma dag och för den lyckosamma veckan. Han berättade att en av hans förfäder från Wales "gav" Kongo till kung Leopold II av Belgien år 1885. Leopold ägde Kongo personligen i drygt tjugo år. Han ägde. Tungt.
Flygturen hem från Bryssel slutade lite oväntat. Det första kaptenen sa var att vi hade aktervind och att resan skulle gå femton minuter snabbare än vanligt. Nöjd. När vi gick ned för landning på Bromma märkte jag att kaptenen avbröt landningen och fällde in landningsstället. En kort stund senare annonserade han att vi inte kunde landa på Bromma p.g.a ett mindre teknisk problem och att vi istället skulle landa på Arlanda. Istället för att komma till jobbet vid halv tolv kom jag in vid halv tre.
Så kan det gå.
Retar mig f.ö. på taxichaufförer. I tisdags körde jag efter en taxi från Alviksrondellen till Ulvsunda industriområde. Det är två filer hela vägen. Taxiföraren vinglade fram och tillbaka över båda filerna samtidigt som han fipplade med sin elektronik. Utan någon som helst kontroll. Jag fattar inte hur det kan vara tillåtet att taxibilarna får ha så mycket utrustning.
Böcker jag har läst nyligen.
Carlos Ruiz Zafón, "Vindens skugga". Myllrande intrig som utspelas i Barcelona. Pojke växer upp till man och söker under tiden information om författaren till boken med samma titel som boken. Lite av melodram, men fängslande läsning med både komik, kärlek och spänning.
Joyce Carol Oates, "Fallen". Handlar om en kvinnas liv. Bokens utgångspunkt är morgonen efter brölloppsnatten då maken inser att han är homosexuell och dränker sig. Därefter utvecklar Oates en historia med många bottnar. Somliga spår lämnar hon till läsaren att själv utveckla. Det gav mig en än större upplevelse. Som att ha en egen värld i huvudet. En värld där en del händelser är ett resultat av den egna fantasin och andra framdrivna av författaren.
Peter Englund, "Tystnadens historia och andra essäer". Att läsa Englund är som att ha en riktigt bra lärare. Ett enormt kunskapskärl att ösa ur, samtidigt finns där inget pompöst eller överlägset. Bara intressanta berättelser skrivna på ett språk som inte överträffas av många svenskar. På omslaget finns f.ö. en bild, Hotel Room, av en av mina favoritkonstnärer, Edward Hopper.
Bara en sån sak.
/Pappi
Säkerhet kanske man inte tänker så mycket på. Vad gör t.ex. en säkerhetsvakt vid EU-parlamentet i europas huvudstad? Givetvis är denne noggrant informerad om att han har en betydelsefull uppgift, att skydda demokratin och dess representanter, och tar därför sin uppgift
på allra största allvar. Därför spanar han vaksamt efter misstänkta element som kan tänkas utgöra ett hot mot själva hjärtat i europas demokrati. Eller så sover han.
Jag talade med Slovenen om säkerhet för några veckor sedan. Han fick mig att inse det absolut löjliga med det där med säkerhetskontrollen innan man får åka med flyget. Inga vassa föremål och max en deciliter vätska i handbagaget t.ex. Men hur lätt är det inte för en galen extremist som också är lite innovativ? Något slags sprängmedel i det bagage som polleteras, en blåtandsmottagare kopplad till detonatorn och så, tio tusen meter upp, på med nallen och - poff.
Jag lurar på om inte många av de säkerhetspådrag som våra makthavare drar igång är spel för gallerierna. Inte fan behöver de köra i vansinnesfart genom stan med eskortpoliser, blåljus och sirener. De skulle kunna lösa transportproblemet mycket smidigare, men då finge de ju inte den maktfullkomliga njutningen i att åka i hundra knyck i stan och skrämma sans och vett ur varenda djävel.
Likt en melodiradioövergång från förra stycket kan jag meddela att jag åt middag med en f.d. säkerhetsofficer i det belgiska försvaret, men som f.d. säkerhetsofficer talar man inte mycket säkerhet. Han och hans svensktalande hustru bor sedan länge i Bryssel så konversationen blev istället lite av ett erfarenhetsutbyte om IKEA. Jag har varit i krig med IKEA. Efter många års krigande vann jag oväntat varför jag numer inte hetsar upp mig över dem.
F.d säkerhetsofficeren däremot, han har varit tvungen att kontakta advokat för att få det franska IKEA att vakna till liv. De beställde all inredning till sitt sommarhus, talade om hur viktigt det var att leveransen skulle komma i tid. Vad tror ni hände? Ungefär åtta hundra delleveranser och felleveranser. Efter varje korrigering av någon felleverans så tog IKEA dessutom tillbaka fel prylar, d v s sådana som det inte var något fel på. Eftersom de bor i Bryssel så har de förstås varit tvungen att anlita folk för 25 euro varje gång IKEA har kommit.
På söndagen träffade vi Dokumentärfilmaren, som hade tillbringat en vecka med likasinnade i Bryssel. Han sprudlade av glädje och entusisasm, både för att han skulle få komma hem till hustru och barn samma dag och för den lyckosamma veckan. Han berättade att en av hans förfäder från Wales "gav" Kongo till kung Leopold II av Belgien år 1885. Leopold ägde Kongo personligen i drygt tjugo år. Han ägde. Tungt.
Flygturen hem från Bryssel slutade lite oväntat. Det första kaptenen sa var att vi hade aktervind och att resan skulle gå femton minuter snabbare än vanligt. Nöjd. När vi gick ned för landning på Bromma märkte jag att kaptenen avbröt landningen och fällde in landningsstället. En kort stund senare annonserade han att vi inte kunde landa på Bromma p.g.a ett mindre teknisk problem och att vi istället skulle landa på Arlanda. Istället för att komma till jobbet vid halv tolv kom jag in vid halv tre.
Så kan det gå.
Retar mig f.ö. på taxichaufförer. I tisdags körde jag efter en taxi från Alviksrondellen till Ulvsunda industriområde. Det är två filer hela vägen. Taxiföraren vinglade fram och tillbaka över båda filerna samtidigt som han fipplade med sin elektronik. Utan någon som helst kontroll. Jag fattar inte hur det kan vara tillåtet att taxibilarna får ha så mycket utrustning.
Böcker jag har läst nyligen.
Carlos Ruiz Zafón, "Vindens skugga". Myllrande intrig som utspelas i Barcelona. Pojke växer upp till man och söker under tiden information om författaren till boken med samma titel som boken. Lite av melodram, men fängslande läsning med både komik, kärlek och spänning.
Joyce Carol Oates, "Fallen". Handlar om en kvinnas liv. Bokens utgångspunkt är morgonen efter brölloppsnatten då maken inser att han är homosexuell och dränker sig. Därefter utvecklar Oates en historia med många bottnar. Somliga spår lämnar hon till läsaren att själv utveckla. Det gav mig en än större upplevelse. Som att ha en egen värld i huvudet. En värld där en del händelser är ett resultat av den egna fantasin och andra framdrivna av författaren.
Peter Englund, "Tystnadens historia och andra essäer". Att läsa Englund är som att ha en riktigt bra lärare. Ett enormt kunskapskärl att ösa ur, samtidigt finns där inget pompöst eller överlägset. Bara intressanta berättelser skrivna på ett språk som inte överträffas av många svenskar. På omslaget finns f.ö. en bild, Hotel Room, av en av mina favoritkonstnärer, Edward Hopper.
Bara en sån sak.
/Pappi
onsdag 5 mars 2008
Två galej, Dator och Golf m.m.
Förra helgen gick i alkoholens tecken. På fredagen var det en avskedsöl för Terror, min kollega som slutat. Det var kul, men mycket öl blev det. Hemgång vid elva - tror jag. På lördagen var vi på sextiårskalas. Jag hade trevliga människor till bordet och träffade på en fastighetsmäklare som nappade på en av mina affärsidéer. Får se om det kan bli något. Det enda jag behöver nu är en mattematiker, en programmerare, en bra styrelse och en stor påse pengar.
Kanske inte ändå...
Det mesta av min fritid de senaste veckorna har gått till att bygga dator. Själva bygget gick iofs ganska bra, men att sedan få in RAID (två hårddiskar speglade) och operativsystemet, det har varit ett litet helvete. För att få RAID att fungera med SATA-diskar måste man använda en drivrutin som finns på en CD-skiva. Man kan dock inte använda CD-skivan för skivan med operativsystemet måste sitta kvar i läsaren vid installationen. Istället måste man föra över filerna från skivan till en diskett. Ni vet, en sådan där från stenåldern som man smäller in i datorn och inte rymmer just något. Det blev lite komplicerat att få över RAID-filerna på diskett, men det löste sig efter en tur till Bromma och en lånad dator.
Därefter måste jag ha fingrat på någon inställning i BIOS - Gud vet vilken - för när disketten var klar så fungerade varken CD-brännaren eller DVD-brännaren. De går via IDE-anslutning. En IDE-kanal finns visserligen på moderkordet men den fungerar inte längre med SATA inställt, trots att jag resettade BIOS och gjorde allt från grunden, flera gånger. Då gick det givetvis inte att installera operativet, eftersom datorn inte hittade CDn. Det resulterade i en ny DVD-brännare med SATA-anslutning. 219 spänn. Det svider.
Allt som allt har jag, om jag nu får det att fungera, tjänat en sisådär 4 - 5 000 kr på att bygga själv, men om jag skulle få betala arbetstid och 25 öre för varje svordom då bleve det sisådär 4 - 5 000 kr dyrare än att bara köpa en Dell. Det känns ändå bra.
Jag har avslutat den golfkurs som jag fick i femtiårspresent av min kompis Golfdirektören. Inser att det blir dyrt med golf. Femtonhundra för klubbor, årsavg om en tusing, gröna kortet (om det är som körkort så kan det bli riktigt, riktigt dyrt) och så greenfees på det. Men om jag kommer dithän så får ni IRL-golfare se upp.
Jag har spelat ihop 115 423 584 dollar på mobilen, och det bara genom en boll per dassbesök.
Slovenen, han som var med på rally härom veckan, ligger på sjukhus i Moskva med båda benen brutna. Trist som fan. Jag försökte muntra upp honom med att vidarebefordra ett mail med kommentarer kring en rubrik från vf.se "Barnporrlärare dömd till sex månaders fängelse" som jag fick av Terror. Det visade sig att hon snott allt från en blogg. Givetvis publicerade Slovenen texten på sin blogg och fick skit för det, sedan fick jag skit av Slovenen och vid tillfälle ska jag ge Terror skit. Katten på...
Åker till Bryssel på fredag. Jag ser fram emot god mat, god öl och knäppa belgare.
/Pappi
Kanske inte ändå...
Det mesta av min fritid de senaste veckorna har gått till att bygga dator. Själva bygget gick iofs ganska bra, men att sedan få in RAID (två hårddiskar speglade) och operativsystemet, det har varit ett litet helvete. För att få RAID att fungera med SATA-diskar måste man använda en drivrutin som finns på en CD-skiva. Man kan dock inte använda CD-skivan för skivan med operativsystemet måste sitta kvar i läsaren vid installationen. Istället måste man föra över filerna från skivan till en diskett. Ni vet, en sådan där från stenåldern som man smäller in i datorn och inte rymmer just något. Det blev lite komplicerat att få över RAID-filerna på diskett, men det löste sig efter en tur till Bromma och en lånad dator.
Därefter måste jag ha fingrat på någon inställning i BIOS - Gud vet vilken - för när disketten var klar så fungerade varken CD-brännaren eller DVD-brännaren. De går via IDE-anslutning. En IDE-kanal finns visserligen på moderkordet men den fungerar inte längre med SATA inställt, trots att jag resettade BIOS och gjorde allt från grunden, flera gånger. Då gick det givetvis inte att installera operativet, eftersom datorn inte hittade CDn. Det resulterade i en ny DVD-brännare med SATA-anslutning. 219 spänn. Det svider.
Allt som allt har jag, om jag nu får det att fungera, tjänat en sisådär 4 - 5 000 kr på att bygga själv, men om jag skulle få betala arbetstid och 25 öre för varje svordom då bleve det sisådär 4 - 5 000 kr dyrare än att bara köpa en Dell. Det känns ändå bra.
Jag har avslutat den golfkurs som jag fick i femtiårspresent av min kompis Golfdirektören. Inser att det blir dyrt med golf. Femtonhundra för klubbor, årsavg om en tusing, gröna kortet (om det är som körkort så kan det bli riktigt, riktigt dyrt) och så greenfees på det. Men om jag kommer dithän så får ni IRL-golfare se upp.
Jag har spelat ihop 115 423 584 dollar på mobilen, och det bara genom en boll per dassbesök.
Slovenen, han som var med på rally härom veckan, ligger på sjukhus i Moskva med båda benen brutna. Trist som fan. Jag försökte muntra upp honom med att vidarebefordra ett mail med kommentarer kring en rubrik från vf.se "Barnporrlärare dömd till sex månaders fängelse" som jag fick av Terror. Det visade sig att hon snott allt från en blogg. Givetvis publicerade Slovenen texten på sin blogg och fick skit för det, sedan fick jag skit av Slovenen och vid tillfälle ska jag ge Terror skit. Katten på...
Åker till Bryssel på fredag. Jag ser fram emot god mat, god öl och knäppa belgare.
/Pappi
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)