Säkerhet kanske man inte tänker så mycket på. Vad gör t.ex. en säkerhetsvakt vid EU-parlamentet i europas huvudstad? Givetvis är denne noggrant informerad om att han har en betydelsefull uppgift, att skydda demokratin och dess representanter, och tar därför sin uppgift
på allra största allvar. Därför spanar han vaksamt efter misstänkta element som kan tänkas utgöra ett hot mot själva hjärtat i europas demokrati. Eller så sover han.Jag talade med Slovenen om säkerhet för några veckor sedan. Han fick mig att inse det absolut löjliga med det där med säkerhetskontrollen innan man får åka med flyget. Inga vassa föremål och max en deciliter vätska i handbagaget t.ex. Men hur lätt är det inte för en galen extremist som också är lite innovativ? Något slags sprängmedel i det bagage som polleteras, en blåtandsmottagare kopplad till detonatorn och så, tio tusen meter upp, på med nallen och - poff.
Jag lurar på om inte många av de säkerhetspådrag som våra makthavare drar igång är spel för gallerierna. Inte fan behöver de köra i vansinnesfart genom stan med eskortpoliser, blåljus och sirener. De skulle kunna lösa transportproblemet mycket smidigare, men då finge de ju inte den maktfullkomliga njutningen i att åka i hundra knyck i stan och skrämma sans och vett ur varenda djävel.
Likt en melodiradioövergång från förra stycket kan jag meddela att jag åt middag med en f.d. säkerhetsofficer i det belgiska försvaret, men som f.d. säkerhetsofficer talar man inte mycket säkerhet. Han och hans svensktalande hustru bor sedan länge i Bryssel så konversationen blev istället lite av ett erfarenhetsutbyte om IKEA. Jag har varit i krig med IKEA. Efter många års krigande vann jag oväntat varför jag numer inte hetsar upp mig över dem.
F.d säkerhetsofficeren däremot, han har varit tvungen att kontakta advokat för att få det franska IKEA att vakna till liv. De beställde all inredning till sitt sommarhus, talade om hur viktigt det var att leveransen skulle komma i tid. Vad tror ni hände? Ungefär åtta hundra delleveranser och felleveranser. Efter varje korrigering av någon felleverans så tog IKEA dessutom tillbaka fel prylar, d v s sådana som det inte var något fel på. Eftersom de bor i Bryssel så har de förstås varit tvungen att anlita folk för 25 euro varje gång IKEA har kommit.
På söndagen träffade vi Dokumentärfilmaren, som hade tillbringat en vecka med likasinnade i Bryssel. Han sprudlade av glädje och entusisasm, både för att han skulle få komma hem till hustru och barn samma dag och för den lyckosamma veckan. Han berättade att en av hans förfäder från Wales "gav" Kongo till kung Leopold II av Belgien år 1885. Leopold ägde Kongo personligen i drygt tjugo år. Han ägde. Tungt.
Flygturen hem från Bryssel slutade lite oväntat. Det första kaptenen sa var att vi hade aktervind och att resan skulle gå femton minuter snabbare än vanligt. Nöjd. När vi gick ned för landning på Bromma märkte jag att kaptenen avbröt landningen och fällde in landningsstället. En kort stund senare annonserade han att vi inte kunde landa på Bromma p.g.a ett mindre teknisk problem och att vi istället skulle landa på Arlanda. Istället för att komma till jobbet vid halv tolv kom jag in vid halv tre.
Så kan det gå.
Retar mig f.ö. på taxichaufförer. I tisdags körde jag efter en taxi från Alviksrondellen till Ulvsunda industriområde. Det är två filer hela vägen. Taxiföraren vinglade fram och tillbaka över båda filerna samtidigt som han fipplade med sin elektronik. Utan någon som helst kontroll. Jag fattar inte hur det kan vara tillåtet att taxibilarna får ha så mycket utrustning.
Böcker jag har läst nyligen.
Carlos Ruiz Zafón, "Vindens skugga". Myllrande intrig som utspelas i Barcelona. Pojke växer upp till man och söker under tiden information om författaren till boken med samma titel som boken. Lite av melodram, men fängslande läsning med både komik, kärlek och spänning.
Joyce Carol Oates, "Fallen". Handlar om en kvinnas liv. Bokens utgångspunkt är morgonen efter brölloppsnatten då maken inser att han är homosexuell och dränker sig. Därefter utvecklar Oates en historia med många bottnar. Somliga spår lämnar hon till läsaren att själv utveckla. Det gav mig en än större upplevelse. Som att ha en egen värld i huvudet. En värld där en del händelser är ett resultat av den egna fantasin och andra framdrivna av författaren.
Peter Englund, "Tystnadens historia och andra essäer". Att läsa Englund är som att ha en riktigt bra lärare. Ett enormt kunskapskärl att ösa ur, samtidigt finns där inget pompöst eller överlägset. Bara intressanta berättelser skrivna på ett språk som inte överträffas av många svenskar. På omslaget finns f.ö. en bild, Hotel Room, av en av mina favoritkonstnärer, Edward Hopper.
Bara en sån sak.
/Pappi
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar