måndag 17 december 2007

2x300 Parishelg Katastrofkrog Katastrofbolag

Jag och hustrun åkte snabbtåget Thalys mellan Bryssel och Paris i helgen. En timme och 25 minuter mellan städerna. Sträckan är 336 km, vilket ger en snittfart om 237 km/h. Tåget toppar dock 300 km/h vid några tillfällen.
Fränt.
Kul också, att samma dag åka 300 km/h med Thalys och 300 meter upp i Eiffeltornet. Det senare tog också ungefär en timme och 25 minuter.

Paris är f.ö. en stad som man kan gilla, men två dagar ger bara tid att plocka ett fåtal russin ur kakan. Vi besökte Eiffeltornet, en "bättre" restaurang, Musée d´Orsay och gick lite i butiker. Eiffeltornet var... tja, högt.

Restaurant Le Procope på 13, rue de l´Ancienne Comédie har anrik historia. Grundad 1686 och den äldsta restaurangen i Paris. Voltaire ska ha dragit i sig 40 koppar kaffe om dagen på Le Procope. Månntro om han sa -God I feel great! efter det? Napoleon lämnade sin hatt här innan han drog i krig. Möjligen glömde han den...

Le Procope är ändå ett skitställe. Först serverade de kalla gratinerade sniglar. När jag klagade så värmde kyparen helt enkelt upp dem vid flamberingsbordet och slängde fram dem igen. Efter den duvningen smakade de kautschuk. Jag beställde en kött och "Frites Fraîches Maison". Frites Fraîches Maison visade sig vara slaka McDonaldspommes. Riktigt uselt alltså och varning utfärdas.

Vi fikade på ett annat anrikt ställe, Café de Flore, där konstnärer och intellektuella träffades runt förra sekelskiftet. Jag lämnade min keps där innan jag drog vidare. Jag glömde den...

Musée d´Orsay är sanslöst fint. Kollosala ytor i en gammal järnvägsstation. Impressionister till höger och vänster. Nästan lite för mycket.

På söndagen tänkte vi oss att strosa lite i affärer eftersom de har öppet så här innan jul. Sicken idiotisk idé. Absolut vansinnigt mycket folk. Det var bara att byta strategi och sätta sig på ett fik.

Thalys avgår från Gare du
Nord. Vi var på stationen i god tid och ställde oss i änden på de två spår som är vikta för Thalys-tågen. Det stod tåg på båda spåren och efter en liten stund rasslade det i skyltarna. Vårt skulle gå från spår nio. Vi hade ju platser bokade så vi knallade fram till vagn fem. Dörren var låst och en skylt visade "ingen ombordstigning", fast på franska.
-Tja, de öppnar väl när det närmar sig avgång tänkte jag.
Det blev mer och mer folk. Till slut var vi femton - tjugo personer framför "vår" vagn och grupper med ungefär lika många framför de andra dörrarna. Fem minuter till avgång hasplar de ur sig att ombordstigning sker i slutet av perrongen - på ett helt annat tåg. Det blev till att sträcka på benen, men vi kom ombord precis innan tåget började rulla. Det gjorde inte alla.

Tio minuter efter avgång kom en intet ont anande ung dam och flaggade med en kundundersökning. Jag tog en blankett. Hur underbar är inte känslan av att få hämnas gruvligt och omedelbart? Fler kundundersökningar till folket!

SAS har nog aldrig genomfört någon. Frun har åkt från Bryssel till Stockholm med SAS ett flertal fredagkvällar. SAS-planet har aldrig någonsin avgått, eller landat, i tid. Inte en enda gång.

Min flygning från Bryssel idag var givetvis också sen. Planet kom sent till Bryssel pga försening i Stockholm. 55 minuter efter utsatt tid startade vi från Bryssel. På planet fanns 16 passagerare som skulle få det tight till anslutande flyg mot St. Petersburg. Personalen uppmanade oss att sitta i stolarna så att de 16 skulle få gå ut först. Givetvis satt alla kvar - ja, utom de framför skynket förstås, för de har ju betalat för att inte behöva ta hänsyn.

Men hur planerar då SAS och Luftfartsverket efter sin fuckup? Jo, planet dockar förstås längst ut på den nya delen där F-gaterna är. Dessutom lyckas de inte få rampen att fungera så de stackars 16 utvalda fick stå där och stampa nervöst som ett gäng fullblod innan loppet.

SAS och LFV är ju värre katastrofer än Posten.

/Pappi




söndag 9 december 2007

Hönshjärnor

Det förra gänget som rattade Stockholm ville först inte ha biltullar. Varför vet ingen länre. När sedan partipiskan ven så blev den ledande hönan, och hela hennes hönsgård, tvungen att backa.
Vips blev biltullar ett absolut måste och tusen goda skäl radades upp. Hönan i opposition ropade på avgång och pladdrade på som bara en ärkehöna kan göra. Samma visa kom från alla hönsen i hennes hönsgård.

Sedan vann de valet.

Och vad har de gjort - idioterna? De har infört vägtullar på nytt, men utan vett och sans. De suger ut bilisterna och har försämrat kollektivtrafiken så att ingen djävel vill åka kollektivt. Nu är det istället fullt med bilar i stan och långa köer på infarterna. Den enda skillnaden för medborgarna är att det kostar mer pengar.

Skulle de bara kunna tänka lite, lite på miljön så skulle de givetvis ha stimulerat kollektivåkandet istället för att motverka det. Men inte fan tänker de på miljön.

Den nya hönan har säkert gjort allt tokigt bara för att hon måste göra tvärt om mot den förra hönan, men förmodligen uppger hon något illa genomtänkt valfrihetsskäl som grund för sin idiotipolitik.

Skulle de bara kunna tänka lite, lite på samhällsekonomin i stort så skulle de givetvis ha höjt biltullarna i kombination med att förbättra kollektivtrafiken. Det behöver ju inte vara gratis att åka kommunalt, även om det är en trevlig tanke, men om t.ex. ett månadskort skulle kosta trehundra spänn och biltullen fyrtio skulle många fler åka kommunalt. Givetvis skulle det också bli ett större tryck på kollektivtrafiken, men då är det väl bara att köpa bussar för biltullspengarna - eller?

Nej, det är dags att tänka om. Vi är på väg in i ett helt nytt samhälle där energiåtgången, och därmed nedsmutsningen, måste minskas radikalt. Då duger det inte att använda mossiga ideologier eller hönskackel som grund för besluten. Istället måste vi ta vara på oss själva och på miljön och ta de politiska besluten efter att först ha tänkt igenom de viktigare konsekvenserna.

Jag sörjer f.ö. att jag förmodligen aldrig kommer att kunna köpa en Jaguar med kompressor...

/Pappi

onsdag 5 december 2007

Snyltare

Vad trist det är med en del företag. Snyltning på ett varumärke visar bara på en grundläggande ohederlig inställning.

Ta Hyundai som exempel. Det är klart som korvspad att de aldrig kommer att bli fällda i en domstol. Så mycket fattar man ju, men med sin modell "I30" snyltar de på BMWs 1-serie, t.o.m. med namnet.

"I30" respektive "130" - jisses vilka sopor.

Nu är det inte så att jag är en BMW-älskare, men de säljer bra bilar och de lägger ned resurser i forskning och utveckling för att ta fram modeller som de kan sälja så dyrt som möjligt. Premiummärke är ett uttryck som ofta används om BMW. Det används aldrig om Hyundai.

Det mest graverande är dock att Hyundai med sin ohederliga strategi sannolikt också säljer än mer överprissatta bilar. De är billigare än BMW, det ska medges, men hur är det med relationen pris/kvalitet? Jag tror mig våga påstå att den ohederlighet som har fött kopian I30 också genomsyras av kvalitén i förhållande till priset, d v s att Hyundai I30s rätta värde ligger lååångt under dess marknadspris.

Försök gissa vilken som är vilken.

















/Pappi

Magsjuk x2 Amsterdam, Hedning, Kameraman

Natten mot lördag förrförra helgen drabbades både hurstrun och jag av var sin fontänkräkning.
Inte kul.
Men det är ju sådant som händer. En liten bakterie kommer någonstans ifrån, hamnar i magen och vill snabbt ut igen.

I helgen åkte vi till Amsterdam. Mycket för att jag ville se van Gogh museet, men också för att softa lite. Vi bodde i ett toppenfint rum (nr. 408) på trestjärniga Dikker & Thijs Fenice Hotel. Rummet var kanonbra i förhållande till priset. Rent och snyggt med kanalutsikt.

Kolla:


Vi köpte"hop-on-hop-off-biljetter" till sightseeingbåtar och använde dessa som vårt huvudsakliga transportmedel under helgen. Perfekt.

På lördag besökte vi Anne Frank museet. Intressant och skrämmande att det så nära i tiden har funnits människor som kännt sig föranledda att gömma sig i sitt eget land. Mer skrämmande kanske att det finns krafter som vill att det ska bli så igen.

På kvällen käkade vi rijstaffel. Gott, men mycket mat. Tidigt i säng och iväg till van Gogh-museet på söndag. Van Gogh är en av mina favoriter och Irving Stones bok, Han som älskade livet, skriven 1934 är en av de mest kraftfulla läsupplevelser jag har haft.

Tyvärr var vi tvungen att avbryta museebesöket då jag blev magsjuk - igen. Jag vet inte om det var maten eller något annat, men dålig blev jag.

På tåget hem till Bryssel stötte vi på ett äldre par. Han, välklädd i kostym, ungefär 75 och ett hon, likaledes välklädd och ett par tre år yngre. Efter en inledande diskussion kring rökning och mitt snus visade det sig att han var belgisk hedning och asadyrkare.
Intressant.
Han kunde mer om asatro än vad jag någonsin har lärt mig och berättade att han inte var demokrat eller religiös, utan hedning. Jag får inte ihop det riktigt... Enligt mannen så finns det 4 000 st. hedningar/asatroende i Belgien. Hmmm.

På planet hem i måndags satt jag ett par rader bakom ett gäng unga män som jag tror var The Hives. Howlin' Pelle var i varje fall en i gänget, men jag noterade särskilt en av de andra eftersom han satt och djupstuderade sin uppenbarligen nyinköpta digitalkamera. Jag gillar den känsla som han förmodligen hade. Känslan av nytt, oanvänt och spännande som infaller sig under perioden mellan inköpet och den tidpunkt då prylen avslöjar sig som för svår att använda.

Jag är lite sugen på en ny kamera.

/Pappi