En bra Brysselhelg

Säga vad man säga vill om den brist på servicekänsla som framstår som ett belgarnas gemensamma karaktärsdrag men mat, det kan de.

Sistlidna helg har i upplevelsehänseende varit osedvanligt lyckad. På fredagen åt jag en varm lunchmacka på ett billigt hak här i närheten av EU-parlamentet. Vällagat och gott. Serverat av en glad och stolt portugis som förkunnade att här minsann serverades det riktigt portugisiskt kaffe. Jag har inte någon nämnvärd erfarenhet av portugisiskt kaffe, men tillsammans med den varma mackan med mozarella, het tomatsås och kyckling smakade det himmelskt.

Samma kväll gick vi till en enkel liten italiensk restaurang som har blivit lite av ett stamhak för hustrun. De har bara kvällsöppet onsdagar och fredagar. I övrigt är det en lunchrestaurang. De serverar nästan inga kötträtter och endast ett fåtal, men helt sagolika, pastarätter. Jag åt en combo av tre olika pasta som var och en får högsta poäng.

Lördagen inleddes med ett återbesök på Beer Mania. Lite svårt att bestämma sig med 400 ölsorter framför sig, men trevlig och kunnig personal borgar för att man inte blir besviken. Självklart är det inte en belgare som äger butiken/baren, utan en iranier.
Givetvis drog jag i mig en trapistbira.

Därefter lite shopping. Jag hittade en halsduk och en keps. Just det, keps! Nu är jag gubbe med keps. Det känns bra.

På lunchen gick vi ned till Sablon. Där är antikvitetsmarknad lördagar och söndagar. Det är kul att gå och titta på prylarna även om de ligger lite bortom min prisnivå. På en av smårestaurangerna med uteservering, La Kartchma, serverar de en sallad som inte är av denna värld. Chevre, lök, tomater, panchetta och en god dressing med honung. Jag är inte någon grönsaksmänniska, men den salladen är helt sanslöst god – t.o.m. tomaterna!

Middagen intogs på en matinstitution i Bryssel. Nära Grand Place, på turist- och restaurangtäta Rue des Bouchers ligger Aux Armes de Bruxelles. Här serveras i huvudsak traditionell belgisk mat i stimmig bistromiljö.
Till förrätt blev det något så icke-belgiskt som Escargots de Bourgogne. Jag gillar sniglar. De på Aux Armes de Bruxelles matchade utan tvekan de jag ätit på operakällaren, eller i Frankrike för den delen.
Som varmrätt valde jag Carbonnade de Boeuf á la Gueuze som förenklat är köttlångkok med lök och potatis. Mycket gott, och definitivt värt slanten. Stenmätt hoppade jag desserten och tog istället in en Armangac hors d’age och kaffe. Nöjd

Efter middagen gjorde vi ett besök på The Music Village, inte långt från restaurangen. Här spelade The New Orleans Roof Jazzmen. Tradjazz med skickliga musiker. Kul.

På söndagen var det dags för lite kultur. Först en specialutställning med verk av Rubens. Inte direkt skrivbordsunderlägg på min dator, men imponerande detaljer och noggrannhet. På moderna museet hann vi med hela 1800-talet och skulle precis påbörja 1900-talet när vi blev utkastade.
– We are closed between one and two. You have to leave the museum.
Man upphör inte att förvånas över belgarna. De stänger alltså museet och kastar ut alla besökare, för att en timme senare öppna och hålla öppet i tre timmar till. Och det informerar de om på sin hemsida?
Nix.
Nåväl, det torde knappast vara möjligt att tvinga belgarna att hålla öppet så vi gick ned till Sablon för en lunch. På L’ Entrée des Artistes åt jag biff med körsbärssås, Onglet de boeuf à la Kriek. Mycket annorlunda – och gott.

Efter lunchen gick vi tillbaka till museet och såg 1900-talsdelen. Även om ljussättningen i de flesta fall är absolut katastrofal så finns många spännande verk att titta på, bl.a. Magrittes L'Empire des Lumières. Den bör man inte missa om man tvingas åka till Bryssel.

/Pappi