Kondom- och kameraaffärer

Jag gillar att göra en bra affär. Det känns helt naturligt, och ligger kanske i blodet. Min pappa gillade också att göra affärer. Han sålde t.ex. kondomer hemifrån under femti- och sextitalen. Tänk, att det var så skuldbelagt att köpa kondomer så att det skapades ett system med hemmaförsäljning där männen (förstås) i byn gick hem till den driftige och sa. -Hm, jag skulle vilja köpa lite.. hm... (de hade ett kodord som jag tyvärr inte kommer ihåg). Grossist var i alla fall Nils Adamsson, Sveriges kondomkung efter det att den preventivmedelslag som förbjöd information om preventivmedel ändrades 1937. Nils Adamsson skickade kondomer till pappa i "diskreta försändelser".

En bra affär behöver inte vara stor. Det kan räcka med att man lyckas pruta i ett läge där ingen väntar sig att man ska försöka pruta eller (Pris ske Internet) att man köper ett batteripack till kameran från e-bay som kostar mindre än hälften mot vad de svenska butikerna tar.

Baksidan av att gilla bra affärer är givetvis att göra dåliga. Det har jag också praktiserat.
För något år sedan skulle jag återuppta fotointresset genom att köpa en digitalkamera. Vi, jag och frun, pratade om att ha en liten smidig variant som man kunde ha med på semestern. Systemkameran med 35 mm film är, lindrigt sagt, besvärlig att släpa på.
Jag roffade åt mig uppdraget att hitta en lämplig modell. Jag surfade runt på massor med expertsidor och höjde hela tiden kvalitetskravet. De smidigaste kamerorna var lite för ljussvaga, hade lite för få megapixlar och kändes lite väl enkla i utförandet. Lite måste man väl fläska på, både här och där. Till slut fastnade jag för en Nikon 8700. Bra optik, bra zoom, åtta megapixlar och massor med inställningsmöjligheter.
Den köpte jag.
I eftertankens klena blixtljus insåg jag snart att den var nästan lika stor som den gamla systemkameran, att den hade så mycket finesser att jag inte fixade annat än helautomatiskt läge och att den tar skitdåliga inomhusbilder eftersom blixten är yttepytteliten. I panik köpte jag då en liten, begagnad, Canon på Blocket. Den pajade snart.
Först nu i helgen, tre år efter inköpet, fattade jag hur man ställer in den på halvautomatik. Endast tack vare batteripackaffären kan jag använda kameran utan att få ångest.

Kanske man skulle köpa en blixt också? De där billig har lite dåliga ledtal, och man vill ju gärna att den ska fungera digitalt tillsammans med kameran. Lite måste man ju fläska på.

/Pappi